Ett år...

För ganska precis ett år sedan var jag nästan färdig med grovmanuset till Syster Lilly. Ett år går fort! Då visste jag fortfarande inte om och hur den skulle bli utgiven, hade bara en stark, stark känsla av att det här skulle jag göra. Skrev och skrev och skrev när studierna var på sluttampen för vårterminen. Fick en låda med bland annat dagboken precis när jag verkligen undrade hur Lillys liv egentligen slutade. Inte på utsidan alltså, för det visste jag, utan på insidan. Det var fantastiskt att få en inblick i hennes tankar och tro sent i livet.


Satt på ett konfirmationskalas idag och hörde folk prata om Lilly. Tydligen var det en gammal person i en grannförsamling som kommenterat att "Lilly predikade inte, hon grät!" Alltså att hon var så förkrossad och gripen att hon knappt kunde predika när hon var där.

Apropå boken så sa någon att den hade betytt jättemycket för honom. En annan sa att han alltid brukar ge upp böcker efter sådär tjugo sidor, men den här hade han sträckläst. Roligt att höra!

Och det här var i Din Boks sommarkatalog. För ett år sedan knackade jag in de sista kapitlen i datorn, och kände mig väldigt liten i min uppgift men samtidigt tacksam. Undrade vad tanken var, visste bara att jag själv och folk jag pratade med blev gripna av historien. Nu har boken redan lästs av många, gripit många, och fortsätter att hela tiden sprida sig. Det är så häftigt.


Taggar: Brev från Syster Lilly;

Kongo-bok och mera om Elsa Borgs hem

 

Fick i min hand en välläst bok om missionärer i Kongo. Om jag förstår baksidestexten rätt kommer flera av männen att dö innan deras trolovade hinner dit. Verkligen inga lätta uppgifter de tog sig an! 

 
Fastän den utspelar sig 50 år före Lilly och i ett annat samfund (Svenska Missionsförbundet) är det en del som känns igen. Offerviljan framförallt. Utbildningen på Elsa Borgs skyddshem i Vita Bergen skildras livligt och med många detaljer. Den sveper jag snabbt förbi i Brev från Syster Lilly eftersom jag hade så lite uppgifter om det. Det var intressant att få bygga på sin kunskap lite.
 
"Elsa Borg öppnade hemmet på Vita Bergen hösten 1876. Hon var en självständig och driftig kvinna, vägrade ha en styrelse eftersom den skulle hindra Gud att styra. Hon ville endast ha med Gud att göra – fria men tomma händer och en rik Fader i himlen. Hon begärde ingen lön. Den detaljen lämnade hon åt Herren."
 
Även om Elsa Borg själv inte var kvar när Lilly Gustafsson studerade och praktiserade i Vita Bergen (som då var ett slumartat område med stor social nöd) så var det nog hennes principer som präntades in även i Lilly och hennes generation: "Elsa Borg var känd som en fordrande och sträng föreståndarinna. Hon ställde höga krav på sina elever, men Anna hade också hört, att hon följde dem med varmt intresse och innerliga förböner både under studietiden och sedan de lämnat hemmet."
 
Så skildrar boken hur Anna (en av huvudpersonerna) under sin utbildning hos bibelkvinnorna varje förmiddag vandrar runt i kåkarna med bröd och sovel till sjuka, fattiga och arbetslösa. "När Anna kom till Kongo, skulle hon hon jämföra fattigdomen på Vita Bergen med hedendomen i kongobyarna. Hon hade svårt att komma överens med sig själva var människorna led värst nöd, i Söders kåkar eller Kongos hyddor." (Alla citaten är från sidorna 69–70. Vill ni ha fler detaljer, läs Gösta Stenströms bok.)
 
Sedan så är det intressant att man utifrån liknande källmaterial kan skriva så pass olika böcker. Gösta Stenström har också använt dagböcker, tidningsklipp med mera men även tillåtit sig att fylla i med sin fantasi kring ljud, dofter, tankar osv. Han gör det på ett väldigt bra och trovärdigt sätt men jag tycker det är lite synd att han inte anger några källor. Det hade varit intressant att kunna gå tillbaka och se vad det faktiskt står.
 
Faktum kvarstår att många har blivit gripna av denna bok. Det framgår också av baksidestexten plus att hon som gav den till mig sa det. Boken har tydligen cirkulerat i den lilla missionsförsamlingen här i trakten.
 
 

Tänk att jag får vara med!

Har lovat att på cafékvällen imorgon berätta lite mer personligt om hur boken kom till, så jag läser mina gamla dagböcker och letar fram foton. Fascineras och gläds åt att JAG fått vara med om detta äventyr. Vilken nåd!