Ett år...

För ganska precis ett år sedan var jag nästan färdig med grovmanuset till Syster Lilly. Ett år går fort! Då visste jag fortfarande inte om och hur den skulle bli utgiven, hade bara en stark, stark känsla av att det här skulle jag göra. Skrev och skrev och skrev när studierna var på sluttampen för vårterminen. Fick en låda med bland annat dagboken precis när jag verkligen undrade hur Lillys liv egentligen slutade. Inte på utsidan alltså, för det visste jag, utan på insidan. Det var fantastiskt att få en inblick i hennes tankar och tro sent i livet.


Satt på ett konfirmationskalas idag och hörde folk prata om Lilly. Tydligen var det en gammal person i en grannförsamling som kommenterat att "Lilly predikade inte, hon grät!" Alltså att hon var så förkrossad och gripen att hon knappt kunde predika när hon var där.

Apropå boken så sa någon att den hade betytt jättemycket för honom. En annan sa att han alltid brukar ge upp böcker efter sådär tjugo sidor, men den här hade han sträckläst. Roligt att höra!

Och det här var i Din Boks sommarkatalog. För ett år sedan knackade jag in de sista kapitlen i datorn, och kände mig väldigt liten i min uppgift men samtidigt tacksam. Undrade vad tanken var, visste bara att jag själv och folk jag pratade med blev gripna av historien. Nu har boken redan lästs av många, gripit många, och fortsätter att hela tiden sprida sig. Det är så häftigt.


Taggar: Brev från Syster Lilly;

Sportlov hemma

Sjuka barn, så vi har inte varit på bokreans första dag, trots att den inföll på en ledig dag på sportlovet. Har precis börjat komma över besvikelsen att den planerade resan till Dalarna inte blev av. Dottern insjuknade när alla väskor var packade. Så nu är vi hemma och städar garderober, lagar god mat och tittar på film istället. Får väl ta oss ut när alla är smittfria.


Ett glädjeämne är i alla fall den här artikeln, av Rebecca Forsgren Malmström på Vimmerby tidning:

Taggar: Brev från Syster Lilly;

En dag att minnas

Nu är boken släppt, och dagen blev precis så minnesvärd som jag hade hoppats. Inte bara för att jag i hastigheten mellan två kalas råkade färga två vita linnedukar lila (en servett kom med i tvättmaskinen) och dricka upp lite blomvatten från en av tulpanbuketterna (mår fortfarande bra, dock!), utan för att mycket annat blev precis som det skulle. Känner stor tacksamhet. Till alla som bidragit till att Brev från Syster Lilly blivit verklighet. Till alla som kom på releasen. Och till Gud förstås.