Djupdykning i historien

Historisk roman, det ska jag aldrig skriva. Det verkar ju helt galet svårt. Så har jag alltid tänkt. Men som vanligt så blir det ändå så att jag ger mig på ett projekt som växer över alla bräddar och är precis på gränsen till vad jag klarar av. Antar att jag gillar utmaningen, och att vara tvungen att förtrösta på Gud. Och många människor har jag också behövt be om hjälp, redan.
 
Jag har redan börjat skriva en tacklista eftersom jag är rädd att jag annars kommer glömma någon. En sak kan jag konstatera - många går igång och vill bidra med sitt kunnande till något som eventuellt, någon gång i framtiden kan bli en historisk roman.
 
Tror faktiskt att det här är snäppet svårare än grundforskningen som jag fick göra kring Brev från Syster Lilly, för där behövde jag bara hålla mig till det jag visste. I en roman måste jag också, för helhetens skull, väva ut vissa partier som källorna beskriver knapphändigt, och att göra det trovärdigt kräver väldigt mycket research.
 
Förresten är det kul att notera att Ska vi slå vad fortsätter att locka nya läsare både här och runt om i Sverige - jag som trodde att den skulle vara på väg bort ganska snart, som så mycket annat i som görs för ungdomar. Men tydligen inte! Tiden går fort, mina tjejer som gick i lågstadiet när jag skrev den är nu snart i samma ålder som Matilda och Sara i boken. De har INTE läst boken, det kommer alldeles för nära att läsa en tonårsbok skriven av deras mamma. Men de har klasskompisar som har läst och gillat den.
Taggar: Brev från Syster Lilly, Ska vi slå vad, skrivande;

Hittat klipp

Städar lådor (jag vet, jag borde ha gjort det före flytten!) och hittar detta klipp. Stor artikel i Världen Idag om min första bok Ska vi slå vad. I avslutningen avslöjar jag att jag skriver på en uppföljare. Jaha, det var svårare än man kan tro! Jag behöver nog mycket förbön och nåd om det ska gå i hamn...


Har ett annat projekt på gång som handlar mer om att inspirera andra att skriva. Berättar mer så snart detaljerna klarnat!

Liten uppdatering

Det har hållt i sig ett bra tag nu att Lilly-boken säljer lite nästan varje dag. Jag är ju verkligen ingen försäljare (blir snarast nervös av hela säljsituationen) så det är väldigt skönt att jag inte direkt behöver anstränga mig, utan folk hör av sig själva och vill köpa den. (Sedan säljer den via andra kanaler också, bokhandlar osv förstås, men det har jag ingen koll på.)


Folk jag känner kommer med mycket positiv respons (de vågar väl inget annat, haha!). Men det är ju ännu roligare när någon man inte känner säger något. Fick t ex i dag en sms-konversation vidarebefordad till mig via skärmdump, där en för mig okänd person skrev att boken var "fantastisk låsning"! Han som vidarebefordrade var rätt säker på att hans kompis egentligen menade "fantastisk läsning". Det var ju fin uppmuntran!

På lördag är det dags för cafékväll i Betel i Djursdala, där hela historien började. Eftersom en som tänkt komma och lyssna har bett mig om det så kommer jag att berätta igen om hur boken egentligen kom till. Min dotter är jätteskeptisk till att någon vill höra det, ("det har väl alla människor redan hört!!") men vi får väl se. Det finns ju mycket personliga saker och detaljer som inte kom med i boken och som jag aldrig har berättat offentligt, men som ändå är fascinerande och som man kan berätta i ett sådant sammanhang. Som visar hur Gud leder. Om man tror på sådant.

Bilden nedan kom från en annan läsare. Känns så konstigt och ändå fint att se mina två "barn" bredvid varandra. Så olika.