Dagen imorgon

Bloggar inte på semestern i år, men titta vad någon skickade över till mig imorse. Se övre högra hörnet! Ser alltså fram emot att läsa morgondagens Dagen. 


När intervjun skulle göras var jag så fruktansvärt hes, kunde bara väsa lite, med stor ansträngning. Fick lägga fram mig själv som böneämne på bönemötet på söndagkvällen. Det hjälpte i alla fall så pass att intervjuaren hörde vad jag sa i telefon! Och sedan fyllde hon i med lite från boken och det var ju bara bra. Jag tror det var bra för min helgelse att inte kunna prata så mycket några dagar, hihi.

Mer ljus

Det kommer inte precis fram något nytt om Lilly nu längre, men däremot får jag ibland lite ny info som kastar ytterligare ljus över historien. Fick nyss av hembygdsföreningen en skrift av Helge Jarkman (1991) som verkade knastertorr, men som vid närmare undersökning visade sig innehålla en del intressant. Ni som läser bloggen är väl till stor del Brev från Syster Lilly-läsare, gissar jag, så det som jag tycker tillför något kanske är spännande för er också.

Här har vi t ex en ganska ingående skildring av laga skifte i Djursdala by, där Lilly föddes. På 1700-talet var vissa familjer pga folkökningen nere på ägor så små som 1/32-dels mantal. (1 mantal, mtl, var så mycket jord som på medeltiden beräknades kunna försörja en familj.) Då genomfördes storskiftet för att ge dem lite bättre förutsättningar att bruka jorden. "Detta skifte hjälpte väl till en tid. Efter ett sjuttiotal år [på 1850–60-talet] ser vi, att människor börjar flytta för en bättre utkomst. Resorna till Amerika har börjat. En orolig och bekymmersam tid följde. Den kännetecknas av laga skifte, penningkris, lån och borgenärer och amerikaresor. I byn begärde Gustaf Hoflund på 1/12 mtl laga skifte. Många bönder i byn skulle väl ha klått upp Hoflund, om han inte varit så stark. Lantmätare Cornelius hade en svår uppgift. En del gårdar i den sammanträngda och överbefolkade byn måste flyttas ut. Det var ont om pengar och tolv till fjorton bönder gjorde konkurs. 'Länsman for i gatera varenda da', säger Martin Pettersson i Sandhem, en hembygdens kännare. Detta laga skifte pågick under 1878-82. Ser vi på bykartan 1878, som Helge Junhammar har, finns antecknade 28 bönder och ett trettiotal ladugårdar står utefter bygatan. Idag är det endast ett tiotal gårdar." (s 5).

En av gårdarna som flyttades ut var Lillys farfar och farmors gård, vilket nämns i Brev från Syster Lilly. Den flyttades till oröjd skogsmark i Granshult. Enligt vad Lillys syster berättade för Vimmerby Tidning, sa farmor Lovisa när hon såg stället:
"Herren gav och Herren tog."
Det var ord från Jobs bok i Bibeln som fick sammanfatta vad hon kände.
Till den nya gården flyttade Lilly när hon var ungefär sex år.

Helge Jarkmans skrift har titeln Präster och andra i Södra Vi och Djursdala, och den präst som får allra mest utrymme är den legendariske komministern (komminister betyder hjälppräst, har jag lärt mig i dag!) Carl Johan Holmér, som var präst här 1883–1927, vilket råkar vara i Lillys barndom och ungdom. Han hade tio barn och "var bland de sista att förena i sig både bondens och prästens ämbeten". Det var alltså så från medeltiden och framåt att prästerna även var jordbrukare. Holmér var en av de sista prästerna av det slaget, och det uppskattades mycket på landsbygden eftersom han kunde förstå och känna med de andra lantbrukarna. Ibland blev det dock lite väl mycket att hålla reda på.

"När Agda Johansson i Djursdala by gifte sig med August Karlsson i Frödinge den 27 nov 1901 i hemmet i byn, var komminister Holmér vigselförrättare. Det var Per Erik och Kristina Johansson, som gifte bort sin dotter. Tiden för vigseln var inne och gästerna var samlade och man väntade bara på att prästen skulle komma. När man väntat länge, skickades någon med häst och vagn till Lilla Vi för att se vad som stod på. När budet kom fram till prästgården, cirka en fjärdingsväg bort, stod prästen i arbete på gödselkasten. Budet behövde inte spilla många ord på sitt ärende, förrän Holmér lämnat grepen och snart var han klädd att följa med till bröllopsgården." (s 28-29)

En liknande historia återges från en begravning 1909, när gästerna väntade länge innan prästen hittades upptagen med plöjning. Men "det tog inte långa tider, förrän prästen kopplat bort oxarna och iklätt sig prästkläderna och sin nya roll uppe vid kyrkan. Det goda i dessa skeenden var att inga förklenande omdömen föll över prästen Holmér. Han var som en av dem." (s 29).

Ja, det är gott att veta att vi inte behöver vara perfekta någon av oss, och vi behöver inte hålla reda på allt egentligen. Vi gör så gott vi kan och Herren välsignar. Holmér blev ju mycket omtyckt trots allt. Han och många andra förkunnare av Ordet har gjort ett gott jobb med att hålla ordning på även de andliga åkrarna här omkring. Det får man vara tacksam för.

Hur relationen var till läsarna vet jag inte riktigt, mer än att någon från kyrkan var kritisk när Missionsföreningen bildades 1905. Men Lilly konfirmerades just för prästen Holmér tio år senare, och han var ofta gäst i deras familj.

Annan vinkel

Förbereder seminariet på Torp och grips igen av historien. Kommer ta en helt annan vinkel på materialet än vad jag gjort hittills på föredrag, så mycket kan jag avslöja.