Fika med levande historia

När jag sätter mig i bilen kvart över sju en mörk lördagsmorgon i november och åker en och en halv timme i snöglopp till ett skrivarcafé, medan resten av familjen ligger kvar i sängen och sussar några timmar till, ja då kan det kännas som att jag kanske inte har riktigt alla hästar hemma. Men när jag sedan träffar dessa ljuvliga människor som har gett Gud sin kraft och ork och tjänat honom genom så många svårigheter och umbäranden, och segrar också förstås, på flera kontinenter, så inser jag att jag sitter här tillsammans med levande historia. 

Vart och ett av dessa livsöden skulle lätt bli en spännande bok. De får välja bort mycket om de väl skriver sina självbiografier. Några är nästan klara, andra funderar på om de ska börja. Några skriver biografier om andra, som betytt mycket i historien, lokalt och nationellt och internationellt. 

Det är bland annat det som är så fascinerande med missionshistoria, att så många nivåer vävs ihop. Ett enda människoliv kan ge insyn i komplexa historiska skeenden och konflikter. Jag hoppas verkligen att inspirationsdagen igår gav fler nytt mod att ta sig an det viktiga arbetet med att teckna ned och sammanställa de här otroligt spännande och viktiga livsberättelserna. Här ser ni några av deltagarna i skrivarcaféet på Café Shalom. (null)

Taggar: skriva biografi;

Fler biografier på skrivarcafé

Massor med spännande livsöden väntar på att tecknas ned! Sitter du på intressant material som du inte vet vad du ska göra med? Eller har du rent av själv en spännande levnadshistoria med anknytning till mission, som du vill låta fler ta del av? Ett sätt att börja (eller komma vidare) kan vara att komma till skrivarcaféet i Oskarshamn nästa helg. Knyta kontakter, diskutera idéer, utvecklas och utmanas. Välkommen! Se länk:

https://bilda.nu/studiecirkel/skrivarcafe-Cafe_Shalom
Taggar: skriva biografi;

Dagen imorgon

Bloggar inte på semestern i år, men titta vad någon skickade över till mig imorse. Se övre högra hörnet! Ser alltså fram emot att läsa morgondagens Dagen. 


När intervjun skulle göras var jag så fruktansvärt hes, kunde bara väsa lite, med stor ansträngning. Fick lägga fram mig själv som böneämne på bönemötet på söndagkvällen. Det hjälpte i alla fall så pass att intervjuaren hörde vad jag sa i telefon! Och sedan fyllde hon i med lite från boken och det var ju bara bra. Jag tror det var bra för min helgelse att inte kunna prata så mycket några dagar, hihi.