Nu så!

Äntligen har jag tid och inspiration för att sätta mig och skriva! För första gången på åtta månader. Just nu har jag ingen tydlig idé (men en massa otydliga och spretiga) så resultatet kommer troligen inte alls att bli publicerbart. Men man kan ju inte alltid bara skriva för att det ska BLI något. Ibland måste man skriva för att skriva. För att jag tycker det är roligt. För att hålla pennan igång. För att någonstans bland alla trådarna av idéer finns det kanske en som kommer att hålla lite längre.

En känd författare (jag har glömt vilken) sa en gång att man alltid måste skriva femtio sidor med skit innan det börjar komma ut något bra. Som när man låter kranarna stå och spola rent ur ledningarna när man flyttar in i ett hus som har stått tomt ett tag. (Det var vi själva med om nyligen!) Båda mina böcker har kommit till nästan genom en uppenbarelse, jag kan säga i vilken sekund jag började skriva på dem. För den skull är det inte säkert att det blir så den här gången. Och även om det är så, så kan jag inte sitta och vänta på det där magiska ögonblicket. Jag måste börja skriva, om inte annat så för min egen skull - för att jag har saknat det så otroligt mycket!

Så, nu tar jag en idé ur högen och ser vart det bär iväg. Nu kör vi!

Flyttprojektet

 

Ja, det är sant, vi har faktiskt sålt huset där både Ska vi slå vad och Brev från Syster Lilly skrevs. Tack vare Guds nåd så behövde vi bara flytta cirka två kilometer. Så när jag skriver det här nu kan jag bara vända mig 90 grader så har jag utsikt över samma vackra kulle som från mitt gamla skrivbord – fast från andra hållet, baksidan liksom. I vårt gamla (supercharmiga men pyttelilla) hus bor nu en kille som är några år yngre än oss och som det passar perfekt för. Och som faktiskt är avlägset släkt med Lilly Gustafsson!

Först nu börjar vi landa så pass att jag faktiskt kan tänka mig att sätta mig och skriva lite igen. Såhär ser arbetsplatsen ut just nu.

Idag har vi haft höstens första gudstjänst i Betel (på somrarna är vi på en sommargård som heter Kröngården, och för två veckor sedan var vi på missionsbåten Shalom). Det var en härlig start. Svårt att förklara, men ibland känns allt bara så gott.

Nu ska jag störta mig iväg till röstlokalen i Södra Vi och rösta i kyrkovalet. Jag har aldrig kommit ihåg att rösta i det tidigare, men i år känns det liksom extra angeläget. Har förstått att många känner som jag. Hoppas och ber för ett hyfsat vettigt valresultat i Svenska kyrkan.

Artikel i Dagen

Inser nu att jag inte har lagt ut länken till Dagen-artikeln! Som faktiskt blev väldigt bra, trots motgångarna som jag berättat om i ett tidigare blogginlägg.
 
Länk till Dagen
 
Fungerar inte länken så läs här istället: