Ljus som bryter igenom

(null)
Bild tagen av min dotter häromdagen. 

Arbetets gång

Nu har jag kommit till läget att jag har nästan 150 sidor manus. Det är dags att redigera igen, och korta, korta, korta. Skulle inte förvåna mig om manuset är nere på 75 sidor igen om ett par månader. 

Konstigt egentligen att jag inte kan skriva rätt från början, men jag tror hjärnan behöver processa i många steg. Först research. Det jag skriver precis efter blir mest som faktaanteckningar. Någon dag senare har hjärnan bakat om det till mer läsvänlig text. Ytterligare mycket senare har fakta landat in så väl så att de komma in naturligt i själva berättelsen. Ny research, nya fakta kommer fram. Stycken måste omarbetas eller åtminstone omprövas. Då passar de inte ihop med övrigt, osv. Kan konstatera: Så länge det kommer fram nya fakta i målet sitter man aldrig säkert som författare.

Godnattsaga i stökiga pojkrummet

(null)
Visst är det kul att kunna läsa själv!