Film och böcker

Caspian, prins av Narnia är ett av få exempel på att filmen (Prins Caspian) faktiskt kan bli bättre än boken. C S Lewis Narnia-böcker hör förstås till de absoluta klassikerna, både bland barnböcker och i västerländsk litteratur totalt sett, och även den svagaste av dem är högt, högt över genomsnittsboken. Men om man ändå får vara lite kritisk så känns Caspian, prins av Narnia kanske inte riktigt färdigarbetad. C S Lewis kanske hade bråttom?
 
Det fantastiska är att filmatiseringen plockar upp teman som finns i boken (t ex greve Lisma och greve Snook), förtydligare och skärper dem. Den kastar om något i tidsordningen och skapar med enkla medel större dramatik. Framförallt gör den bokens huvudbudskap tydligare: Att vi inte klarar oss utan Aslan.
 
Det är imponerande. Roligt att Disney lyckats få till en riktigt bra Narniafilm. (I Häxan och Lejonet har de tyvärr luddat till budskapet mycket, och Skeppet Gryningen har de ju slaktat.) Nu pågår filmatiseringen av Silvertronen. Den ser jag fram emot.
 
För övrigt läser jag just nu Catcher in the Rye (J D Salinger), och dottern fick Anne på Grönkulla (L M Montgomery) i present. Den är nu högläsningsbok parallellt med Skeppet Gryningen, så det är visst en riktig klassikerperiod nu.

Kommentera inlägget här :