Skriva i vardagen

Att skriva en roman är (när det är som bäst) ännu mer roligt, spännande och uppslukande än att läsa en. Men medan det är fullt möjligt att läsa en bra bok nästan hur många timmar som helst i sträck utan att tappa koncentrationen, så klarar åtminstone inte jag att skriva mer än högst några timmar på en dag, med pauser, innan kvaliteten sjunker. Så där har vi ju en rätt så tydlig skillnad. Huvudet orkar inte hur mycket skrivande som helst. Läsning däremot, där finns det knappast någon botten.
 
Läser idag senaste numret av Skriva och uppmuntras än en gång av Astrid Lindgren. Hon hade ju en arbetskapacitet som få, steg tidigt upp och skrev egna manus, för att sedan övergå till att besvara läsarkorrespondens och avrundade med några timmar på jobbet på Rabén & Sjögren. Men den omtänksamma artikelförfattaren i Skriva hade tillfogat lite information som jag inte kände till sedan tidigare: Det där gällde Astrid Lindgrens mest produktiva år, när barnen var stora (en vuxen och en tonåring) och hon dessutom hade hemhjälp ett par timmar per dag. Så det är dumt att jämföra schema med henne. Men man kan ju inspireras av henne, såklart. Det är svårt att låta bli.
Taggar: skriva, skrivande, skrivprocessen;

Kommentera inlägget här :