Kvällstankar

Man kan inte skriva när man är uttröttad och jagad, som Lilly skrev en gång i ett brev. Nu har jag länge lagt all skrivenergi på examensarbetet och då går det liksom inte att blogga, och absolut inte att skriva böcker samtidigt. Upplever jag i alla fall. Men nu är det snart slut med plugget! Sex veckor kvar, sedan ska jag bara jobba.
 
Idag har vi grillat och lyssnat på Avicii på balkongen. Det är så sorgligt att han är borta. Vilka melodier, så fantastisk musikskapare. Såg dokumentären om hans liv, på SVT. Då blir man ännu mer ledsen. Han hade behövt Jesus, så känns det. Den gränslösa kärleken, meningen, klippan, det stabila. Jag vet ju inget om honom egentligen men så känns det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ - alltså tappar bort sig själv.
 
Veckans stora läsupplevelse är Läsarna i distraktioneras tid, en antologi redigerad av Joel Halldorf (Tro och liv, 2014). Här finns mycket matnyttigt. Kommer troligtvis läsa om den. Bara ett par roliga citat som får illustrera livet i den: "Att sätta pennan till en pergamentsbok bestående av hudar från en mindre hjord får för att formulera sina egna tankar kräver både ställning och status." (Joel Halldorf skildrar Europa före 1100-talet. Jämför med dagens bloggande!) "Med frikyrkans kulturskapande är det så att de frikyrkliga skapar kultur som i distraktion. Som i förbigående. Kulturskapandet var inte huvudsaken, utan en biprodukt av deras högre mål..." (Erik Hjalmar Linder, citerad av Gunnar Hallingberg i antologin.) Många tankeställare för alla oss som läser – och skriver.
 
Sista samtidskommentaren som jag vill göra i detta sällsynt långa blogginlägg gäller förstås Svenska Akademien. Det mesta är ju redan sagt, av folk som har bra mycket bättre koll än jag. Men eftersom vi i examensarbetet använder oss av Pierre Bourdieus teorier och förstås har fördjupat oss i dem, så kunde jag inte låta bli att associera till ett stycke där han citerar Norbert Elias som skildrar hovsamhället. Dess mycket priviligierade medlemmar befann sig i en konfliktsituation. Eftersom deras rang och prestige ständigt var hotad kom dominanssystemets hierarkiska struktur de berörda att efterleva etiketten, även om de alla upplevde den som en börda. "Ingen av dem som ingick i gruppen hade möjlighet att inleda en reform av traditionen. Minsta reformförsök, minsta förändring av de bräckliga och stela strukturerna, skulle ofrånkomligen ha lett till ett ifrågasättande, en försvagning och rentav ett avskaffande av individers eller familjers rättigheter och privilegier. (...) dessa privilegier skulle riskera att ge efter eller bryta samman om man ruckade på minsta byggsten i den etablerade ordningen." (Citatet är taget ur Praktiskt förnuft, Pierre Bourdieu, 1994, s 39–40 men det är alltså en andrahandskälla.) Detta blir intressant i relation till Bourdieus teori om kapital. Och jag tycker det verkar passa ganska bra in på vad som har hänt Svenska Akademien. Dess stela former höll liksom inte för att reformeras. Den rasar samman, prestigen rämnar, och kvar blir – människor.

Kommentera inlägget här :