Inspirerande på RPG

Nu har jag haft det sista av föredragen som var inplanerade i mars, och jag märker att jag slappnar av lite. Det är ändå lite nervöst varje gång. Men varje gång lika fantastiskt att se att historien griper dem som lyssnar.
 
Sist ut var RPG (Riksförbundet Pensionärsgemenskap). Det var riktigt roligt att besöka dem, och rörande också, vilka goa människor. Handuppräckning visade att nästan hälften av den stora publiken själva hade träffat Lilly Gustafsson. När jag däremot frågade hur många som hade pratat lite mer personligt med henne eller skulle säga att de kände henne, var det ingen som räckte upp handen. Inte konstigt när hon har varit död i nästan femtio år. De som är pensionärer nu var barn eller unga när hon levde. Det bekräftar också bilden av att hon inte pratade så mycket om sig själv på äldre dagar.
 
När vi väl kom igång och pratade så var det flera som delade med sig av lite minnen i alla fall. Ett par hade fått ett telegram från Lilly i Sydafrika på sin bröllopsdag. De hade sedan även rest till Shongwe i Lillys fotspår på 1990-talet, och fascinerats.
 
Det fanns fem personer med i dag som även var med på gruppbilden från 1947. Då var de barn och tonåringar, nu är de i 70-80-årsåldern. Vi tog en ny gruppbild med de fem. Känner du igen dem?
 
1947: Nr 27 Anne-Marie Johansson f Andersson, 17 Inge Sandberg, 13 Bertil Andersson, 9 Gullbritt Andersson f Sandberg, 6 Solveig Ask f Johansson.
 
2017: Inge Sandberg, Solveig Ask, Bertil Andersson. Gullbritt Sandberg, Ann-Marie Andersson.
 
 

Lilla Gustavsson

:)

Ny utställning

Jag och mamma hann inte besöka Lilliesleaf när vi var i Johannesburg i augusti, men hade vi rest dit i år istället hade vi definitivt åkt de extra kilometerna ut dit:



Ny utställning om relationen Sverige - Sydafrika under apartheidtiden

Noterade faktiskt när vi var på stora Apartheid Museum att Sverige inte nämndes med ett ord där. Detta blir ett bra komplement. Vi får inte glömma vår historia.