Kongo-bok och mera om Elsa Borgs hem

 

Fick i min hand en välläst bok om missionärer i Kongo. Om jag förstår baksidestexten rätt kommer flera av männen att dö innan deras trolovade hinner dit. Verkligen inga lätta uppgifter de tog sig an! 

 
Fastän den utspelar sig 50 år före Lilly och i ett annat samfund (Svenska Missionsförbundet) är det en del som känns igen. Offerviljan framförallt. Utbildningen på Elsa Borgs skyddshem i Vita Bergen skildras livligt och med många detaljer. Den sveper jag snabbt förbi i Brev från Syster Lilly eftersom jag hade så lite uppgifter om det. Det var intressant att få bygga på sin kunskap lite.
 
"Elsa Borg öppnade hemmet på Vita Bergen hösten 1876. Hon var en självständig och driftig kvinna, vägrade ha en styrelse eftersom den skulle hindra Gud att styra. Hon ville endast ha med Gud att göra – fria men tomma händer och en rik Fader i himlen. Hon begärde ingen lön. Den detaljen lämnade hon åt Herren."
 
Även om Elsa Borg själv inte var kvar när Lilly Gustafsson studerade och praktiserade i Vita Bergen (som då var ett slumartat område med stor social nöd) så var det nog hennes principer som präntades in även i Lilly och hennes generation: "Elsa Borg var känd som en fordrande och sträng föreståndarinna. Hon ställde höga krav på sina elever, men Anna hade också hört, att hon följde dem med varmt intresse och innerliga förböner både under studietiden och sedan de lämnat hemmet."
 
Så skildrar boken hur Anna (en av huvudpersonerna) under sin utbildning hos bibelkvinnorna varje förmiddag vandrar runt i kåkarna med bröd och sovel till sjuka, fattiga och arbetslösa. "När Anna kom till Kongo, skulle hon hon jämföra fattigdomen på Vita Bergen med hedendomen i kongobyarna. Hon hade svårt att komma överens med sig själva var människorna led värst nöd, i Söders kåkar eller Kongos hyddor." (Alla citaten är från sidorna 69–70. Vill ni ha fler detaljer, läs Gösta Stenströms bok.)
 
Sedan så är det intressant att man utifrån liknande källmaterial kan skriva så pass olika böcker. Gösta Stenström har också använt dagböcker, tidningsklipp med mera men även tillåtit sig att fylla i med sin fantasi kring ljud, dofter, tankar osv. Han gör det på ett väldigt bra och trovärdigt sätt men jag tycker det är lite synd att han inte anger några källor. Det hade varit intressant att kunna gå tillbaka och se vad det faktiskt står.
 
Faktum kvarstår att många har blivit gripna av denna bok. Det framgår också av baksidestexten plus att hon som gav den till mig sa det. Boken har tydligen cirkulerat i den lilla missionsförsamlingen här i trakten.
 
 

Kommentera inlägget här :