Den viktiga vilan

Inte en rad har jag skrivit på boken den här veckan - det har varit hemtenta och frilansuppdrag (jag är ju journalist i botten) och min pappas 60-årsfest och mycket annat som har tagit all tid. Och, om sanningen ska fram, när jag la ifrån mig manuset för en vecka sedan, efter en intensiv skrivperiod, var jag helt tom på idéer. Det kändes som att jag redan hade skrivit allt. Och manuset var ändå alldeles för kort. Jag upplevde att det fanns en massa luckor, men jag kunde inte se dem. Men de senaste dagarna, sedan jag lämnade in hemtentamen, har jag hunnit göra lite snabbanteckningar som säkert blir ett par kapitel. Manuset (och jag!) behöver visst verkligen vila ibland. Vilket inte behöver betyda sysslolöshet! Imorgon ska det bli skönt att spotta i nävarna och börja skriva skönlitterärt på riktigt igen.

Kommentera inlägget här :