Skriva hinner jag med på morgnarna när barnen tittar på teve. Fick en idé i början på sommaren som jag inte har kunnat släppa. Det är ganska snabbjobbat och väldigt olikt Ska vi slå vad, så det är bra att rensa hjärnan med. Får fortfarande ganska mycket läsarreaktioner, t ex den här som kom för några dagar sedan:
"Rebecka! Läste din bok i våras! Tyckte den va kanon! Jättebra och relevant för högstadieungdomar typ! Verkligen värd! Du är verkligen en fantastisk författare! Fortsätt!"
Det är ju jätteroligt och man blir verkligen tacksam. Samtidigt kan man ju bli lite stressad på något konstigt sätt. Måste komma tillbaka till att lita helt och hållet på Gud, som jag gjorde när jag skrev den första boken. Det är han som all ära ska ha.