Det svåra första kapitlet

Nu måste jag erkänna en svaghet som jag har. Jag har jättesvårt att få till en bra start på en text. Många ingresser har jag fått skrota genom åren, efter att någon mer driven journalistkollega fått ögonen på den. (Ingressen är det fetstilta i början på en artikel.) På skrivarhelgen hos Ylva Eggehorn hus var det förresten någon som konstaterade att en bra ingress brukar vara som en haiku - tre kärnfulla rader med en vändning på tredje raden. Hur som helst, en ingress ska helst vara kort, snärtig, fånga kärnan i innehållet i artikeln och väcka intresse för att läsa vidare. Inte så enkelt, tycker jag.

Ännu värre då med första kapitlet i en bok! Helst vill jag måla upp hela scenen, fånga viktiga karaktärsdrag hos de viktigaste personerna, låta storyn börja och samtidigt skapa nyfikenhet. Allt i ett ynka litet kapitel. Det går ju verkligen inte.

När jag hade kört fast som värst samlade jag femton kända romaner på mitt nattduksbord. Jag läste första kapitlet i alla och försökte få inspiration. Om något så ökade det väl prestationsångesten.

Så kom det sig att första kapitlet blev kvar till allra sist att skriva. Men till slut blev det också färdigt. Jag hoppas jag får chansen att skriva fler första kapitel i mitt liv, för det verkar vara något som man behöver öva på!

Kommentera inlägget här :