Vabruari – högläsningstider

Sjuka barn, exjobb (sista terminen nu!) och så allt det vanliga – nu är det svårt att hitta skrivtid! Det blir väl på sin höjd ett blogginlägg som det här eller några snabbt nedrafsade tankar i dagboken. Men mycket högläsningstid blir det däremot, med två sjuka barn som har ont i ögonen. Och när man läser en bok för sjuttioelfte gången har man ju som högläsare tid att fundera över vad exakt det är som gör den så bra, vad som skapar magin. Kanske i huvudet notera några knep.
 
Sedan så är det ju inte så enkelt att en bra bok bara handlar om teknik. Det krävs ju hyfsade idéer också. Det var de inne på i senaste numret av Skriva (nr 1), att det är okej att sno idéer. Fast, om någon annan redan har skrivit en historia, varför i all världen ska jag då lägga en massa tid på att skriva samma berättelse?! Det svåra är väl snarast att välja bland alla berättelser som väntar på att bli skrivna. Men inte förrän exjobbet är klart, det har jag lovat min uppsatskompis.
 
För övrigt tyckte jag att senaste numret av Skriva var det tunnaste hittills, tyvärr. Men, som min man sa, den redaktionen måste väl också få skrivtorka ibland. Det är på sätt och vis en ganska befriande insikt för alla oss läsare.

Film och böcker

Caspian, prins av Narnia är ett av få exempel på att filmen (Prins Caspian) faktiskt kan bli bättre än boken. C S Lewis Narnia-böcker hör förstås till de absoluta klassikerna, både bland barnböcker och i västerländsk litteratur totalt sett, och även den svagaste av dem är högt, högt över genomsnittsboken. Men om man ändå får vara lite kritisk så känns Caspian, prins av Narnia kanske inte riktigt färdigarbetad. C S Lewis kanske hade bråttom?
 
Det fantastiska är att filmatiseringen plockar upp teman som finns i boken (t ex greve Lisma och greve Snook), förtydligare och skärper dem. Den kastar om något i tidsordningen och skapar med enkla medel större dramatik. Framförallt gör den bokens huvudbudskap tydligare: Att vi inte klarar oss utan Aslan.
 
Det är imponerande. Roligt att Disney lyckats få till en riktigt bra Narniafilm. (I Häxan och Lejonet har de tyvärr luddat till budskapet mycket, och Skeppet Gryningen har de ju slaktat.) Nu pågår filmatiseringen av Silvertronen. Den ser jag fram emot.
 
För övrigt läser jag just nu Catcher in the Rye (J D Salinger), och dottern fick Anne på Grönkulla (L M Montgomery) i present. Den är nu högläsningsbok parallellt med Skeppet Gryningen, så det är visst en riktig klassikerperiod nu.

Tankar från en läsare

Respons från en vän som just läst ut Brev från Syster Lilly. Varma ord! (null)

Taggar: Brev från Syster Lilly;