Sant, rent och värt att uppskatta

Insåg ganska snart efter att jag skrivit förra inlägget varför det trots allt inte går att dra så mycket lärdomar av skräckromanen som jag börjat läsa. Den är ju så full av skit!

Och det finns väl inget större värde i att fylla sinnet med sånt. Nej, "allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant." (Filipperbrevet 4:8)
Taggar: böcker, läsning;

Härliga höst

Härliga, kravlösa, regniga, mörka november, när det är helt okej att bara ligga i sängen och läsa en bok. Återvänder till gamla favoriter. Samma gamla nya jag (Robert Eriksson, Libris, 2014) ger nästan lika mycket input andra gången. 

På sängbordet ligger också en skräckis, som jag läser för de träffande personporträtten och samtidsskildringen (ni kanske kan gissa vilken den är?). Min svåger som skriver skräck förklarade nyligen för mig hur otroligt viktig huvudkaraktären är i genren skräck. Får läsaren inte sympati för huvudpersonen blir skräcken en parodi (en blodig parodi möjligen). Det hade aldrig slagit mig, men så läser och ser jag väldigt sällan skräck också. Med de orden i bakhuvudet blir det dock intressant att läsa en roman och se vad författaren gör för att få oss läsare att känna den där sympatin och engagemanget. Det är en ganska lång upptrappning i boken jag läser nu, och det behövs kanske? När själva skräckeffekterna börjar komma så kommer jag mest skumma om jag känner mig själv rätt. Eller somna...
Taggar: böcker, läsning;

Missionärsminnen

Träffade Astrid Boork igår, en välkänd gammal Tanzaniamissionär som kom dit första gången 1967. Astrid är sjuksköterska och mycket hon berättar påminner verkligen om Lillys historier från Sydafrika trettio år tidigare. Astrid Boork har på mångas uppmaning skrivit en självbiografi som kommer ut inom kort. Den blir säkert läsvärd så den ska jag se till att få tag i.
Taggar: Astrid Boork;