Titt i arkivet

Har nu haft nöjet att kopiera alla gamla bloggposter för att kunna flytta med (på ett eller annat sätt - hoppas det ska fungera!) till nya bloggen. Uppmuntrande! Tänk vad mycket spännande jag fått vara med om. Ska vi slå vad, den första roman jag någonsin skrivit (klart), och som till sist blev utgiven av fina Pärlan förlag. Och Brev från Syster Lilly, som bara skulle vara ett "mellanprojekt", men som växte och blev en hel bok, också utgiven på Pärlan förlag. Det är bra att påminna sig om sådant när man jobbar med skrivprojekt som kan kännas som att de aldrig tar slut.

Bloggen flyttar

Jag har länge känt mig tveksam till reklamen som blogg.se lägger upp på mobilversionen av min blogg. När jag skaffade bloggkontot en gång i tiden betalade jag för ett premiumkonto för att slippa reklamen, men sedan ett tag har blogg.se tagit bort den möjligheten. Jag har väntat och hoppats att reklamen ska bättra sig - vad kan bli värre än casino liksom, och casinot har väl inte betalat för reklamplatsen för evigt?! Men det verkar inte bli bättre.
Jag kontaktade nyligen blogg.se's kundtjänst för att se om det fanns något sätt att påverka vilken reklam som visas på min blogg, men det finns inte. Så nu måste jag försöka flytta bloggen. Hoppas att jag kan få med alla inlägg, för bloggen blir ju nästan som en liten och gles illustrerad dagbok över mina nu sex år som publicerad författare. (Håhåjaja.)
Hur som helst. Ni läsare kommer, om allt går vägen med tekniken, inte märka så mycket av flytten. Min blogg kommer finnas kvar på adressen fickspegeln.se. Välkomna att fortsätta läsa!

Coronatider

(null)

Jobbar hemifrån. Få aktiviteter på kvällarna. Vänner träffas mest utomhus och dagtid. Mycket tid till att tänka - och skriva. Nästan för mycket tid. Tidspress brukar vara bra för min kreativitet. Lagom tidspress alltså. Men efter att i åratal ha levt med lite för hög puls har många av oss nu tvingats landa i en mycket lugnare lunk. Där man hinner titta på klockan tre gånger innan det blir dags för det där man ska göra. Där tankarna hinner tuggas fram och tillbaka några gånger innan de materialiseras genom våra fingrar. Där vi går på upptäcktsfärd runt knuten eftersom vi inte får åka särskilt långt. Det är enahanda, det är lite meditativt, det är utvecklande. Våren 2020.